Ungar

Jag tänker på det så ofta! Hur det hade blivit om jag fortsatt min teaterkarriär i Helsingfors (=försupen B-skådis?). Om jag hade satsat på vetenskapen(=inga barn, inga förtorkade akademiker hade kommit över min tröskel). Idag har jag varit på karonka (disputationsfest för de oinvigda) och under disputationer får jag alltid pirr i magen, vad hade jag satsat på, hur hade jag lagt upp min forskning, om ja hade fortsatt på det matematiska spåret hur hade livet sett ut idag? Och grubblet slutar alltid med -då hade jag inte gjort det bästa jag har gjort i mitt liv, fått det som berikat och betytt absolut mest för mig; fått fem fantastiska barn! Skit samma att jag inte har några pengar, jag överlever! Skit samma att jag inte har gjort någon karriär och använt skallen till det den var ämnad för, skit samma att jag inte får leva ut mina exebitionistiska lustar! Ingenting kommer i närheten av att ha fått föda och följa med på utvecklingen av barnen individuellt och som syskonskara. Det är min karriär och det ångrar jag INTE. Bättre än en doktorshatt och publikovationer på premiärer! Mina barn ÄGER!!!!